OLSSON I SNOGERÖD
”Om en människa inte talar
Så kan det vara en hund.
Om en hund talar
Så är det en människa.”
Bilden är publicerad med tillstånd av K G Press-Foto, Eslöv. Fotograf Kjell-Erik Nilsson.
VARFÖR MÅLAR DU HUNDAR?
På den frågan borde jag kunna ge ett enkelt och övertygande svar.
Angående mitt måleri och mina bilder är jag emellertid själv
inte lika övertygad som min publik.
Är det verkligen hundar som jag målar…?
Min avsikt har varit att avbilda dom föreställningar av mänskligt beteende
och yttringar som funnits i mina båda hjärnhalvor.
Dessa föreställningar har ständigt fängslat mig
och det har känts angeläget för mig att berätta om dom i bildens form.
Att dessa mänskliga yttringar och beteenden fått låna utseende eller visa drag av hund,
eller kanske snarare urhund, varken vill eller kan jag förneka.
Att hunden och dess utseende har fått,
som man säger ”bära hundhuvudet” får naturligtvis
inte fattas som ett uttryck av förolämpning mot hunden.
Att hundens ansikte och dess uttryck har fängslat mig
mer än till exempel bilar och medmänniskor kan ha samband
med att många givande samtal eller dialoger
har förts just mellan mig själv och hundar
under den tid jag haft förmånen att leva här på jorden.
Det förefaller mig vidare som om mänskligt uttryck
i människans ansikte blivit mer och mer utslätat och enfaldigt.
Kanske beror detta på den tid hon är satt att leva i och med detta
– en prägling som kanske har sitt ursprung i kravet att ”hålla masken”.
Hundansiktet har för mig effektivt lånat sig
som bärare av de känslor och uttryck
som jag alltmer sällan tycker mig se hos människan själv.
Då människan är som bäst bör jag nog tillägga.
Nej, att måla hundar tycker jag är dumt.
Pälsen tovar ihop sig av den kletiga målarfärgen
och kemikalierna kan skada den känsliga huden
som ligger fördold under hårbeklädnaden.
Detta är min mening så tycker i varje fall jag.
Sedan må min publik tycka vad den vill…
Karl-Erik Olsson - Snogeröd
KATALOG OLSSON I SNOGERÖD
